Att vara soffpotatis…..

IMG_1771

är inte detsamma som att må dåligt. Jag har pratat mycket om att jag gjorde min resa från soffpotatis till Ironman, vilket var en häftig resa, men i ärlighetens namn så mådde jag inte speciellt dåligt av att vara soffpotatis. Inte på det sättet. Jag hade glömt bort att jag mår mycket bättre när jag inte är en soffpotatis dvs vältränad. (På två av bilderna ovan var både mannen och jag soffpotatisar, fast han har aldrig varit tung… bara lat) … Det jag mådde mest dåligt av var att vara tung. Det är jobbigt för knän, rygg och vi ska inte ens börja prata kläder. Alla i min familj får fatfaces när vi går upp i vikt… Det nog den bilden i spegeln som är jobbigast av allt.  Ja….. jag gjorde en häftig viktresa, men jag som många andra med mig, har vi väldigt lätt eller inte så svårt att gå ner i vikt… men sjukt svårt att behålla vikten…  Inför min halv IM på Mallis förra året, hade jag gått upp i vikt igen, inte allt, men en hel del. Ville väl som vanligt inte se sanningen i vitögat, men det kändes under hela loppet. Inte nog med att det var pissförhållanden så hade jag en hel del kilon att hålla reda på. Vältränad men på tok för tung. Som tur var hann jag tappa lite inför Maastricht, så trots att det inte var sådär kul heller, så var det vart fall inte riktigt lika tungt… :-D.. men det jag vill komma till, är att jag har bestämt mig för att inte låta mig slås ner om allt inte alltid är perfekt. Att vara PT och inte se ut som en gladiator, kan få en att fundera ibland. Är jag trovärdig? Fattar mina kunder att jag kan min sak?  De bästa frisörerna och bästa coacherna är inte alltid de mest vältränade själva eller har de bästa hårdagarna, det kan man se på fotbollstränare mm…. Och så har vi alla sååå olika gener, är byggda på olika sätt, har olika förutsättningar. Det är en skam att vi jämför oss med varandra. (Det bara kolla på min man, han gör 3 situps och ser hur deffad ut som helst, jag tränar typ 3 gånger så mycket men det finns inga rutor på den här magen, det kan jag lova)  Det handlar om fokus på kunden som PT och annars fokus på sin egen utveckling och sina egna möjligheter…….. Men jag har bestämt mig för att må bra och vara duktig på det jag gör. För mig handlar det om så mycket mer än bara den perfekta kroppen, perfekta vikten, perfekta muskeln, bästa tiden, bästa whatever.  Jag är 52 och kan genomföra ironman, jag tar 95 kilo i marklyft och 50kg i bänkpress, jag är inte bäst, men jag e faan bra… Jag duger precis som jag är. Du duger precis som du är och VI duger…  Just nu mår jag GRYMT  bra… och jag hoppas att du gör det oxå? Om inte, fixa biffen och var riktigt snäll mot dig själv.