Livsfarligt att vara cykelpendlare!

Igår startade ”cykelpendlarsäsongen” för min del.
Efterlängtad sådan för en halvblind utan körkort, helt plötsligt blir jag inte lika låst… ”Freedom at last”
Riktigt härligt att veta att man lever… Bokstavligt talat.
Det är en kick lika stor som bungeejump att vara cykelpendlare.
O ja, jag har hoppat bungeejump.
Facit so far på cykelpendlingen:
Dag 1:
Igår höll jag på att bli påkörd av en taxi som struntade i att blinka och bara svängde in framför mig. Riktigt nära…
Dag 2:
1m från att bli mosad av en bussjävel som tror att de kan köra hur de vill, trots att jag kom från höger och tveklöst före bussen som höll alldeles för hög hastighet. Slutade i att han tvärnitade och höll på att slå huvudet i rutan, jag höll på att skita knäck, efter det slog jag förmodligen rekord i hastighet på en 26″ mtb cykel när jag försökte cykla ifatt bussen för att få ”prata” med chauffören litegrann bara…
Kunde slutat utan fredagsmys för både mig och honom. IDIOT!!
Efter att ha släppt det värsta så cyklar jag ut till förskolan för att hämta min lilla tjej som längtat efter cykelsäsongen hon med.
Då visar det sig att hon tydligen inte är en pygmé längre utan har växt ifrån både hjälm och cykelsadeln över vintern 🙂
Fick cykla utan hjälm hem… Ysch kändes inte bra alls.
Nalise fick ta min och jag fick cykla med hälarna på tramporna och i princip på bakhjulet pga av tyngden från min före detta pygmé 🙂 såg nog sjukt kul ut.
Hon garvar och jag garvar… 🙂 Ilskan rinner av mig och nu är jag snart redo för fredagsmys,
Fredagsfysen är nämligen redan avklarad 🙂
Trevlig fredag hörrni!