Att vara långt utanför komfortzonen

IMG_2514

Jag avskyr kallt vatten, ogillar att frysa och att bli smutsig är bland det värsta jag vet. Ändå hamnade jag på Stenungsund Boot Camp Challenge? Hur hände det egentligen?

Som passionerad cocktail triathlet som vägrar att göra en raggarsnytning, vill gärna ha med mig papper och läppglans fick en riktig utmaning igår. Anna, en god vän, frågade för ett bra tag sedan om Björn och jag ville hänga med på en hinderbana tävling. Jag vet att Björn älskar såna tävlingar och jag har gjort 1 tidigare på Lidingö, som var helt okej. Jag var ren o hel när jag kom i mål, och jag hade missat rätt många hinder  pga långa köer och svaga armar. Tänkte att det kan väl va roligt att utmana sig själv och göra något som känns tufft. Hade haft ambitionen att träna inför den innan, vilket vi dessvärre inte hann mer än min vanliga träning. Nån dag innan vi skulle åka till Göteborg, googlade jag på tävlingen och insåg att det skulle bli en MASSA krälande i gyttjepölar och andra vattendrag, dåååååå började ångesten komma krypande. Det är ju 1:a april. Finns inga varma vatten då. Alla som känner mig vet hur tufft jag tycker det är med kallt vatten o gegga… Inser helt plötsligt att jag kan ha tagit vatten över huvet… vilket jag gjorde.. bokstavligen. Möter upp chartrade bussen på Värmdö fredag eftermiddag, och får träffa en passionerad gäng från Värmdö Bootcamp. Ett gäng starka, glada och inkluderade människor. Skulle vilja kalla det party bussen numera Uno! Stannar i Jönköping på middag och är framme i Stenungsund runt 23:00. På lördagen bestämmer vi oss för att hämta ut nummerlappar, kolla när eliten startar och ta en runda för att kolla in banan… Det var både bra och dåligt för mig. Chocken när jag insåg att jag bokstavligen skulle kräla på magen i gyttja, vada i 6 gradigt vatten, doppa huvudet i skiten, gå balansgång i himlen… allvarligt…. tänkte först va fan… det här kommer aldrig gå, sen kom jag på tankens kraft, o visste att jag måste bestämma mig för att klara utmaningen, annars ere ju kört…

FullSizeRender
Start kl 13:30 och Anna o Björn va så snälla som körde tävlingen med mig, trots att jag är lika långsam som Skalman… inte riktigt men nästan, tyckte det var läskigt att hoppa ner från höga hinder i början. Bestämde mig för att skita i tiden o fokusera på att göra alla hinder. Starten började med att släpa en sandsäck upp o nerför en backe, kall kroppsmotor som fick rivstarta o sen var vi igång. Otroligt jobbig men vacker bana, som var mer en naturlig del av naturen. Första gyttjevadningen kom snabbt. Sen var jag blöt o geggig. Det var bra, för sen var det bara att köra! Jag var lite feg i början men jag släppte på allt eftersom. Värsta hindren var nog den 600 meter långa farmers walk med 2 tunga vattendunkar i en hal lerig uppförsbacke.. och nerför..OCH, den i havet som man skulle dyka under ett hinder…. hjärna frös, och fick kravla mig upp på bryggan igen med små kvidande hjälpläten…..  stegen liksom försvann under bryggan o tur nog fick jag en hjälpande hand. Läskigt var även balansgång på hög höjd, fick lite svindelkänningar….. Min bästa gren var att dra i traktordäck, det var bara och dra och insåg att det var första gången som jag fick hjälpa mina lagkamrater… Det va skönt att jag fick vara en hjälpande han på ett av 100 hinder… hahahaha… Sista väggen, klarade även den, tack vare Lasse, som har tävlat i världens starkaste man.. när jag väl fick tag på hans hand så kastade han över mig… Alla skulle ha en egen Lasse vid väggen, precis som Värmdögänget har.

IMG_2515

Det som vi alla vet är att vi blir bra på det vi övar på, så jag var inte speciellt snabb, men jag inser att jag är väldigt stark och det känns riktigt bra. Det är underbart att ibland röra sig långt utanför sin komfort zon! Riktigt jäkla underbart faktiskt. Stenungsund Bootcamp Challenge, är arrangerad av ett dedikerad military fitness gäng som lägger ner massor av arbete, tanke och känsla i banan, så älskar du hinderbanor så är det bara o köra!!! Bästa