Rapha Festive 500 + Velodromcykling

Dag 4
Här tog jag vilodag vilket var resdagen upp till Falun, där en träningshelg med det nya laget väntade. Spänningen var stor, träningen har gått bra men vintern för egen del börjar senare efter den förlängda säsongen så att många frågetecken fanns. Jag kom iallafall upp och fick en god natts sömn innan Lördagens Distanspass.

Dag 5
Vi samlades på Postenparkeringen i Falun, ett klassiskt ställe att samlas på när det gäller cykling i allmänhet. Vi blev idag endast 3 personer, jag Viktor Knutsson och Krippe, lagets sprinter. En tur runt Varpan, en tur runt Rönn och en skarv extra var tanken. Temperaturen var varm, tempot var lagom, tills dess vi kom till cykelvägen mot Borlänge och det skulle spännas vader. Dagens först tröskel, var inte bara jag som ansåg det kämpigt i klättringen.

Det rullade på runt Rönn och distansen tickade på, väl in mot stan såg vi att kilometrarna inte var tillräckligt utan här behövdes skarv. Upp till Magnus Darvells hus, sicka backar, inte konstigt karln är stark! Inne i stan hade vi nu 7kilometer kvar till 10 mil, en enkel bedrift.

Vi valde att inte köra oss helt blå då morgondagen väntade, Henrik Öijer är väldigt bra på att rita upp backiga, rundor som även är långa och grisiga. Att Falun är som en gryta gör att höjdmeter  eldas på ordentligt även under en liten skarv, Även lite CX träning föll det på då en trappa fick pareras med bra fart. Vi tackade för en god tur och kunde runda av hemma efter 103km.

Dag 6 Monsterdagen.
4 Falucyklister: Jag, Henrik Öijer, Viktor Knutsson och Krippe, vi fick inledningsvis sällskap av Jens Westergren som byggt ihop något som kan liknas med en pansarvagn, 16,5 kg kärlek, bra träning på en sådan vintercykel! Även Superjunioren Pontus Kastemyr som i år kör Elit, kul med finsällskap.

Turen gick ut mot Falun, mot backen där ett backtest skulle avverkas, i första backen visade Jens vad han fick kämpa med, hög puls i första backen tydde på att cykeln vägde sina kilon och kroppen var utvilad. Vi kom strax fram till backen innan backtestet som visade var mer MTB betonad än Vintercykel anpassad. Krävdes en insatts att ta sig upp.

P1100200
Fincykling

Vi rullade ner för backen och det såg ut som att det här blir bra tufft. Jens satte ribban med en sprint, jag försökte smart som jag är att skarva på denna attack och få till en liten skrämsel attack i cyklisterna bakom. Detta var helt ofarligt utan resulterade mer i trött kropp.

Viktor tog vid när det brantade till igen, låg lite för nära rött för att vara bekvämt, då attackerade Pontus med Krippe på hjul, kunde ej svara. Det var lite långt kvar, kom ikapp o förbi Viktor i sista branten men det var ju seger som räknades. Pontus var strået starkare än Krippe, sen rullade Viktor in som 2a och jag precis bakom. Henrik tog sig imål som stark 4a.

P1100197

Efter backpasset rullade vi neråt.

Färden fortsatte, backarna lika så, vi begav oss mot Leksand, backarna var nu såpass tunga att utväxlingen 50/21 kändes som en fullständig katastrof. Det där backtestet var då en dålig ideé! Vi rullade längst fina vägar upp och ner, väl framme i Leksand var vi knappt halvvägs, kändes tryggt.

Stannade på Macken för en snabb påfyllning av flaskor + inhandling av energi! Ögonen gick in och handlade, det skulle vara mycket energi och gå snabbt! Pucko, en dryck efter person som Henrik sa.

Vi åkte mot Tellberg, en klassisk stigning som alla som tidigare kört Solleröloppet när de körde den klassiska turen runt Siljan. Ett Bergspris som var riktigt tufft:

P1100230

En bild från den tuffa stigningen

Benen började bli trötta bland många utav oss, vi kom fram till en fin grusväg med misäris från avgrunden där vi skulle in. Här valde Viktor som inte hade dubbdäck valde här att köra direkt hem då det var för farligt, Henrik Öijer nämde här en kul sak: -Vi kanske skulle vända och skippa den här vägen innan någon slår ihjäl sig?

P1100236

Bild från trötta ben

Vi klarade oss från den tokhala vägen och kom ner till en sjö och grusvägen blev till skogsväg, Jag valde att hoppa över vattenpölen på vägen, Detta var en dålig idé! Det visade sig att vägen var preparerad med smått grus för att suga upp vattnet. Detta gjorde att det var extremt mjukt, så framhjulet bromsades upp mycket snabbt!

Helt plötsligt så hade huvudet fått smaka på gruset och Faceplantet var ett faktum. Turen i oturen var Sveriges största cykelbloggare med, kameran i högsta hugg! Sprucken läpp och fläskläpp, skrapad på näsan på 2 ställen, lite smågroggy och näsblod, dvs mycket blod i ansiktet. Det var vid tillfället en äldre herre som var vid skjulet just vid skön och såg hela spektaklet, fick då en trasa att torka bort det mesta.

P1100246

Bild efter den fina kraschen, något omtumlad.

Resan fortsatte efteråt då det bara var 4,5 mil kvar! Det var väldigt isigt på sina ställen, jag vet inte heller sugen på att krascha och tiden hade tagit ut sin rätt så jag var tvärslut. Rättare sagt benen tog sig knappt runt, kilometer avverkades och vi höll oss på hjulen.

Var visst en gång som Krippe fick krama en tall men det gick bra, hade lika gärna ha använt skridsko. Vi rullade efter mer än 6 timmar på cyklarna in i Falun, 152 km avverkads och 1900 höjdmeter. En fantastisk tur. Bilderna från Henrik Öijers blogg.

P1100248

En av stigningarna i slutet av rundan.

Överlevde dagen och där också Rapha Festive 500, det krävdes både blod, svett och tårar!

Velodromcykling

Tillbringade nyår och mina semesterdagar genom att fortsätta träningen efter kort vila. Detta tillbringades på velodromen, den enda belägna i sitt slag som finns i Falun. Banan i sig är 190 meter vilket är kortare än den standardiserade 250 meters banan som används vid Världscuper och internetationella tävlingar.

Detta medför att doseringen i kurvorna är brantare, hela 51%! Hur känns det då? Jo inbromsningen som blir in i kurvorna är påtaglig, när man kör fort får man tvinga ner cykeln när man går långt ner i banan. Passade på under denna vistelse köpa en velodromcykel utav den 2faldiga Svenska mästaren på velodrom Fredrik Eriksson, perfekt kan då inte skylla på materialet.

Fick möjlighet att hjälpa till att lära de som kört grundkursen på deras pass med deras grundträningar. Uppskattat och väldigt roligt, de som har möjlighet bör defintift passa på detta. Vilket skiljer sig väldigt mycket från både landsvägscykling och mountainbike.

 

bild

En bild på den fina cykeln, samma modell som lånecyklarna på velodromen.

Att på plats få träna med Veteranvärldsmästare, Cykelvasavinnare, cyklister i världsklass i mountainbike  mfl. som tränar aktivt på velodromen är något fler borde köra någon gång per år.

//Boddan